”Pojkar ska ha blå kläder, flickor ska ha rosa.” : en studie kring hur genus skapas på SiS särskilda ungdomshem

I vårt samhälle skapas och upprätthålls dagligen en genusordning, där kvinnan underordnas mannen. Genom vårt sätt att uttrycka oss konstrueras och upprätthålls genusordningen, ofta omedvetet då den är så djupt rotad i oss att vi inte lägger märket till den. Denna konstruktion, upprätthållandet av genus, sker i vårt samhälle likaväl som på SiS (Statens Institutionsstyrelse) särskilda ungdomshem. Vårt syfte med uppsatsen är därför att ur ett genusperspektiv undersöka hur personalen på de särskilda ungdomshemmen konstruerar genus hos ungdomarna. Vi ämnar också undersöka om det statliga huvudmannaskapet har lett till att en ökad könsdifferentiering, vilken man tar upp som ett mål i IUM-utredningen och som ligger till grund för att SiS inrättades. Vi undersöker detta genom intervjuer med personal på ett antal av SiS särskilda ungdomshem samt en granskaning av IUM-utredningen. Vi har gjort en diskuranalys av de intervjutexter vi fått fram med utgångspunkt i genusteorin samt tre genusdimensioner: strukturell, symbolisk och individuell. Vi kan genom att studera den diskurs personalen ingår i, kring genus och institutionsvård, se hur pojkars och flickors genus skapas och kan konstatera att intervjupersonerna uttrycker sig på ett, med varandra, likartat sätt. Även om vi inte har ett tillräckligt stort material för att kalla slutsatserna representativa, kan vi ändå anta att en av anledningarna till att våra intervjupersoner, uttrycker sig på detta sätt, är att det för dem är ett naturligt sätt att tala så som de gör om flickor respektive pojkar. Vi kan även se att IUM-utredningens mål kring könsdifferentiering till viss del har uppnåtts, men ej på ett, enligt vår uppfattning, tillfredsställande sätt